Vad gör man om regnet öser ner hela dagen, prognosen lovar ännu mer regn imorgon, och man sitter instängd i en husbil som börjar kännas mindre än ett cykelgarage?
Jo, då plockar man fram sin nya laptop och bestämmer sig för att lära sig något nytt. Om kroppen inte kan tränas i regnrusket, ja då får väl knoppen gå på gym i stället.
Idag har jag därför laddat ned ett par 3D-program. Ambitionen är att så småningom kunna skriva ut konturerade mästerverk i en 3D-skrivare — eller åtminstone något som liknar det jag försökte skapa.
Men jag kan konstatera att den intellektuella spänsten numera är ungefär lika elastisk som ett gammalt cykeldäck. Inlärningen går därmed… ja, låt oss säga “i maklig hastighet”.
Att kroppen blir trögare och stelare med åren är ingen nyhet för en 70-åring. Men att detta kan motverkas med regelbunden träning är ett faktum. Det svåra är att vinna kampen mot soffans gravitation och kalla fram lite viljekraft. Som min gode vän Lennart säger: ”Det är bara att bestämma sig.”
(Ja, Lennart är rätt jobbig på det där sättet.)
Jag misstänker att hjärnans elasticitet funkar likadant: ”Det är bara att bestämma sig.”
Även om hjärnan ibland verkar vilja rulla in sig i filt och låtsas som att den inte är hemma.
3D-träningen går trögt, men som det heter: ”Repetition är inlärningens moder.” Med andra ord: bara på’t igen… och igen… och igen… tills moder börjar muttra.
Sakta men säkert börjar hjärnans inre delar töja på sina boxar. Kunskapens lådor, som först var lika strama som nyinfettade Tupperware-lock, börjar nu mjukna i kanterna och begripa att de är utsatta för en överraskande attack av ny kunskap.
Hjärncellernas motorvägar börjar vakna, och kunskapens små fordon rullar försiktigt ut för att utforska platser de inte besökt sedan mitten av 90-talet.
Vem vet — kanske kan den nya 3D-kunskapen till sist hitta en parkeringsplats i långtidsminnet och stanna där.
Bara det inte blir som med regnet på husbilen: att det plötsligt försvinner så fort solen tittar fram.
Men i dag har jag i alla fall lyckats rita min första rektangel i 2D! Och när jag drog i pilen uppåt i Y-led — ja men titta på det! En tredje dimension! Nu snackar vi. Nu är jag på gång
P
”Jag trodde 3D var svårt – tills jag upptäckte hur mycket enklare det är än att övertyga mig själv att gå ut och motionera i regn.”
