Charles Darwins teori kallas evolution genom naturligt urval. Den försöker svara på en stor fråga: Varför ser livet ut som det gör — och varför förändras det över tid?
Utan att fördjupa oss för mycket i Darwins idéer är det en av de teorier som jag minns tydligast, och som faktiskt har vissa likheter med hur man bygger hus i Portugal.
Den bäst anpassade – inte den starkaste – överlever
Hur hänger Darwins teori ihop med husbyggande i Portugal?
I Portugal har man använt mycket gamla och naturliga byggmetoder genom århundraden. Det huvudsakliga byggmaterialet har varit jord. Den traditionella tekniken med stampad jord kallas i Portugal Taipa, och den utvecklades främst under den islamiska perioden på Iberiska halvön runt 1400-talet.
Det finns i huvudsak tre Taipa-tekniker som använts genom tiderna:
Taipa de pilão – jord som stampas för hand i träformar.
Taipa militar – mer standardiserad och likformig, ofta använd i militära fortifikationer.
Taipa ensacada – en senare innovation där jorden packas i textil- eller geotextilsäckar. Denna metod gör det möjligt att skapa mer organiska former och ger dessutom bättre jordbävningstålighet och förbättrad fukthantering.
Utvecklingen av Taipa handlar inte bara om byggteknik utan också om kultur. Den visar ett tänkesätt där man värderar tillräcklighet framför överflöd, anpassning framför enformighet och respekt för det som naturen erbjuder.
Här passar Darwins tanke väl in: ”Den bäst anpassade, inte den starkaste, överlever.” De uråldriga byggmetoderna har genom århundraden förändrats och anpassats efter rådande förutsättningar.
Det är mycket ovanligt att se stora konstruktioner i trä här. I dagens byggande används moderna metoder, men traditionens kärna finns kvar. Det vanligaste byggmaterialet är nu lerhålsten — tegelblock med många håligheter som ger god isolering. Luftlagren gör att husen håller både kyla ute och värme inne.
Byggtekniken har alltså anpassats efter klimat och förutsättningar, men den bär fortfarande på samma grundidé:
Den som anpassar sig bäst är den som klarar sig bäst.
Vad som är ”bäst” i Sverige respektive Portugal
Det är svårt att jämföra rakt av — båda länderna har sina styrkor. Men åtminstone här i Algarve upplever jag att bilisterna visar större hänsyn i trafiken än i Sverige. Trafikbeteendet hemma har utvecklats i en oroande riktning.
Ett exempel är cyklingen, som ju är ett utmärkt transportmedel. När jag cyklade idag tog jag en rundtur genom ett bostadsområde, troligen befolkat mest av portugiser. Det låg på en höjd, med “lyxhus”, stora gårdar och vackra stenhus, ett av dem med apelsinodling. Ofta ligger de finaste områdena strax utanför de större genomfartslederna — cykeln är perfekt för sådana små utflykter.
Ibland måste man cykla längs bilvägen. Men bilförarna är mycket hänsynsfulla. Häromdagen hamnade jag på en sträcka där små plaststolpar separerade körfälten. Jag trampade uppför, kön växte bakom mig och ingen kunde köra om. Jag körde på som Eddy Merckx i sina glansdagar, kön fortsatte växa — men inte en enda bil tutade eller viftade med näven. När vägen breddades körde de lugnt förbi.
Jag misstänker att det hade låtit annorlunda i Sverige.
Som en bonus på cykelturen hann jag besöka den äldremannen och hans hustru som säljer frukt från en kontainer vid vägkanten inte långt från campingen. Jag köpte ätmogna avokados, 1 kg för 3€ och 6 kg supergoda apelsiner för 6€, detta är en av fördelarna med Portugal 😉
