Idag gjorde vi vårt första stopp i Oskarshamn – en stad som verkligen kan kallas för ett väggmålningsmecka.

I dag gjorde vi vårt första stopp i Oskarshamn – en stad som verkligen kan kallas för ett väggmålningsmecka.

När vi vandrade runt i staden möttes vi inte bara av färgstarka fasader, utan också av berättelser från historien. Här finns nämligen spåren efter träskulptören Axel ”Döderhultaren” Petersson, född 1868 på gården Högetorp i Döderhults socken. Ett av hans mest kända verk är Beväringsmönstring från 1908–1909, men listan över motiv är lång. Hans grovt skurna figurer i trä, ofta människor och djur, har fångat vardagslivet i både humor och allvar. Mest kända är grupperna Bröllopet, Begravningen, Mönstringen och Husförhöret. Det känns nästan som om hans figurer fortfarande står och viskar historier från svunna tider.

Oskarshamns historia i sig är också fascinerande. Tack vare den naturliga hamnen, fisket och de goda förutsättningarna för jord- och skogsbruk, har människor bott här sedan långt tillbaka. På 1600-talet upphöjdes platsen till köping med namnet Döderhultsvik, och efter många års kamp fick staden slutligen sina stadsrättigheter 1856 av kung Oscar I. Då föddes det Oskarshamn som vi ser i dag.

Efter vår vandring i staden styrde vi vidare mot Vånevik och Vångkrans stenbrott. Här, mitt bland skog och hav, ligger spåren av ett gammalt stenbrott från industrialiseringens tid. Det är lätt att föreställa sig hur hårt och tungt arbetet måste ha varit för dem som bröt och förädlade stenen. Samtidigt är det något tidlöst över platsen – själva graniten är ju flera miljoner år gammal. Att stå där bland de gamla stenmurarna ger en känsla av både slit och styrka, men också av historia som aldrig riktigt försvinner.