Två dagar, ett äventyr och en missräkning

Tisdag 14 oktober

Vi bodde under natten på en ställplats i ett litet samhälle med samma namn, Castets, norr om Biarritz. Vi åkte genom staden Biarritz som på 70- och 80-talet var känt som ett sommaruppehåll för en stor del av Europas jetset.

Vi for vidare mot den stora staden Burgus. Planen var först att ta in på en ställplats utanför Burgus, men ibland kan det vara svårt när man använder kartappar på sin smartphone, t.ex. Google Maps, att uppfatta den tredje dimensionen – det vill säga höjdskillnaderna. Vi valde att åka till en lite mer avsides plats som låg en bit från de stora allfarvägarna.

Vi började köra på mindre grus- och asfaltsvägar, och vägen började stiga kraftigt, mer och mer i serpentinliknande karaktär. Inledningsvis kändes det som ett spännande vägval, men spänningen avtog snart och ersattes av en stark känsla av oro – kan det här verkligen vara rätt väg? Jag tvingades stundtals köra på ettans växel på grund av de branta serpentinerna.

Sedan kom en mycket krånglig sväng och stigning, och vi valde att avbryta sökandet efter ställplatsen. Nu handlade det bara om att ta sig ner från det som visade sig vara ett berg – med stort B. Sagt och gjort, vi började köra mot den stora allfarvägen igen, vilket inte var helt enkelt. Det slutade med en stigning över ett berg på 998 meters höjd och efterföljande nedstigning mot allfarvägen.

På sådana vägar kan man inte använda bilens bromsar för att sänka hastigheten, eftersom de riskerar att bli överhettade och tillslut minska bromsverkan så mycket att de inte bromsar tillräckligt. Detta hanteras genom att låta motorn och växellådan, tillsammans med valet av växel, styra hastigheten. Ofta leder detta till att bilen får mycket högt varvtal, och stundtals lät det som ett F1-race inne i bilen. Men ner kom vi.

Efter denna pärs landade vi till slut inne i Burgus på en jättestor parkering för nattens vila.

Onsdag 15 oktober

Nu ställde vi kosan mot Portugals Atlantkust. Vi valde att mellanlanda i en stad som heter Gafanha da Nazaré, närmare bestämt Praia da Barra. Ställplatsen ligger vid en av kanalerna mot Atlanten.

På kvällen såg vi många fiskebåtar som åkte ut för nattfiske, för att kunna leverera till stadens omättliga behov av fisk nästa morgon. Vi gick en promenad längs kanalkanten och tittade på de lokala fiskarna. De fiskade med traditionella tvåhandspön med haspelrulle och använde en mindre “julgran” med krok som bete. Vi såg en som bärgade en bläckfisk, och det landades även annan fisk.

Imorgon hade vi tänkt åka till den världsberömda stranden Praia do Norte (den norra stranden) och titta på vågorna från fyren Forte de São Miguel Arcanjo. Det unika med denna plats är att precis utanför stranden finns en mycket djup undervattenskanjon, upp till 5000 meter djup. När Atlantens vågor når kanjonen förstärks våghöjden kraftigt. 2020 satte Sebastian Steudtner ett officiellt världsrekord med en våg på 26,21 meter.

Jag hade dock slarvat med undersökningen av de aktuella förutsättningarna för våghöjd till morgondagen. Just nu ligger våghöjden mellan 0,8 och 1,2 meter, vilket knappast lockar fram några vågsurfare. Och jag har sett större vågor än detta både på Mälaren och Ålandshav, så detta besök senareläggs när det erbjuder högre vågor

Så vi får tänka om: Imorgon åker vi direkt mot Algarvekusten och staden Armação de Pêra, där vi planerar att slå vårt vinterläger och därifrån utforska Portugal vidare.

Följ vidare rapporter om du vill